HTTP-statuskoder — 100–599 samt nginx, Cloudflare

Vad HTTP-statuskoder gör

HTTP Status Codes är en sökbar referens för svarskoder i intervallet 100 till 599. Den hjälper vid felsökning av API-anrop, när du skriver dokumentation, väljer svar för en ny slutpunkt, läser loggar, granskar gatewayns beteende eller förklarar ett fel för en annan utvecklare. Varje post innehåller den numeriska koden, standardfrasen, kategorin, den RFC som definierar den och en kort beskrivning av vad svaret vanligtvis betyder. Filterchips begränsar listan till informations-, lyckade, omdirigerings-, klientfels- eller serverfelskoder.

Verklig trafik innehåller också koder som ingen standard definierar. En 499 i en nginx-logg betyder att klienten gav upp innan servern svarade; en 522 från Cloudflare betyder att ursprungsservern inte slutförde TCP-handskakningen; en 460 eller 561 kommer från en AWS-lastbalanserare. Dessa inofficiella koder listas i en egen grupp tillsammans med produkten som skickar dem, så att du snabbt kan avgöra om ett fel kom från din applikation, en proxy eller ett CDN. Ett klick på ett resultat kopierar koden och frasen till ärendekommentarer, dokumentation, tester eller anteckningar om slutpunkter.

Privat arbetsflöde i webbläsaren

All bearbetning sker i din webbläsare med JavaScript på klientsidan. Listan är inbäddad direkt i sidan i stället för att hämtas från en tjänst, vilket gör den snabb och tillgänglig även när du arbetar offline eller felsöker nätverksproblem, och ingenting du skriver skickas någonstans.

Praktiska tips

Statuskoder är en del av ett API-kontrakt, så välj dem medvetet. Använd svar i 400-serien när klienten kan ändra begäran, svar i 500-serien när servern misslyckades med att uppfylla en giltig begäran och svar i 300-serien när klienten ska titta någon annanstans. Autentiserings- och auktoriseringsfel förväxlas ofta: 401 betyder vanligtvis att autentisering krävs eller är ogiltig, medan 403 betyder att den autentiserade anroparen inte har behörighet. Föredra 422 för valideringsfel i en välformad kropp, 409 för tillståndskonflikter och 429 med ett Retry-After-huvud för hastighetsbegränsning. Returnera aldrig inofficiella koder från ditt eget API – klienter och bibliotek kanske inte förstår dem.